Lars L skriver om artisten Magnus Carlsson

29.11.2013 11:47

Han var en mycket blyg person, privat, då när jag träffade honom första gången på en 30-årsfest 1998 i Trollhättan. I början av partyt stod jag och botaniserade i skivhyllan när Magnus kom fram. Det visade sig att vi hade svenska popgruppen ABBA som gemensam nämnare och fann något att prata kring. Magnus höll just på att slå igenom stort med Barbados och senare på kvällen fick vi provlyssna på en ny CD-platta. 

Två år senare, 2000, lyssnade jag på Magnus och Barbados i Lidköpingsparken. Jag stod där och förundrades över hur fort allt hade gått, från blyg viol till en svensk superstjärna på dansbandshimlen, alltid tonfast, proffsig och villig att ge allt till publiken. Därefter blev det Alcazar och Magnus Carlsson blev en kolossal kändis. Nu hade han också fått med sig koreografin m.h.a. sin dåvarande pojkvän Andreas Lundstedt. Att de inte vann Melodifestivalen 2003 med låten "Not a sinner, nor a saint" är för mig fortfarande en förunderlig gåta då den är en av de starkaste bidrag tävlingen någonsin haft. Publiken visste inte där och då att det redan var slut mellan de två manliga sångarna, Magnus och Andreas tvingades att hålla tyst om sin separation för att inte ta privat fokus från själva Melodifestivalen. Men, det jag skulle berätta var att jag sedan dess sett Magnus åtskilliga gånger på scen, ibland också träffat honom för att prata lite. Han är alltid trevlig, artig, korrekt och mycket professionell. Fast jag tror att han har en stark vilja och humör om det krävs, han skulle inte kommit såpass långt annars. Genom åren har han genomgått en stor och naturlig förändring under sitt kändisskap. Rösten har alltid varit varm och behaglig att lyssna på, det finns ett djup i den även vid högre toner. Och de hårda åren med långa timmar på dansbandsscenen har gett Magnus en otroligt hållbar stämma. Du hör sällan, jag vill säga ALDRIG, Magnus Carlsson ta en sur ton. Däremot har jag funderat en del på hur hans utveckling som artist och konstnär kommer att bli. Kanske behöver han hitta ännu en nisch i sitt skapande, talangfulla "jag" för att befästa sin status som den otroligt duktiga sångare han är. Jag skulle gärna höra honom göra en svensk visplatta, men det är väl tyvärr inte tillräckligt kommersiellt. Ännu hellre skulle jag se honom i supergruppen Alcazar igen, fast det kapitlet verkar vara obönhörligt färdigskrivet. Otroligt sorgligt egentligen, fullt förståeligt men tråkigt när man tänker på det. De stod på topp och betecknades som den största exportsuccén sedan ABBA i England. Att bryta sig loss i ett sådant skede måste tyda på enorma slitningar i bandet.

 

                       Lars L och Magnus Carlsson i Norrköping, mars månad 2007