Lars L skriver om skådespelerskan Sickan Carlsson

30.11.2013 12:58

Det känns fortfarande oerhört tomt i Sverige, en given plats i Film-Sverige och den egna själen kan inte fyllas av någon annan med samma karisma. Sickan Carlsson gick bort den 2 november 2011, 96 år gammal - och jag har fortfarande svårt att hitta ord när jag vill berätta om denna starka kvinna. Kanske för att saknaden ännu är påtaglig, detta faktum att en person som alltid funnits där, nu är borta.

Jag hade förmånen att lära känna Sickan år 1992, och har under åren sedan dess fascinerats av hur unik hon egentligen var, både som skådespelerska och privatperson. Man lyfter i stora sammanhang ofta fram de svenska ikonerna Greta Garbo, Ingrid Bergman, Bibi Andersson, Helena Bergström, m.fl. och kanske sker det med all rätta. Men gå då gärna in och skärskåda skådespelartekniken! Greta Garbo var enastående vacker och i vissa roller oerhört skicklig, men agerade ibland lätt teatraliskt. Om det var ett arv från stumfilmstiden eller ett försök att överkompensera ett dåligt manus ska jag låta vara osagt. Ingrid Bergman var däremot bredare i sin yrkeskunnighet, frapperande språkkunnig, modig - fast i mitt tycke en aning forcerad i sitt agerande emellanåt. Sickan Carlsson växte oerhört snabbt in i sitt ämbete som skådespelerska. Hon var redan från begynnelsen en oslipad råtalang som efter bara ett fåtal år blommade ut i fullfjädrad skicklighet, naturlighet, slagfärdighet och med en lysande god känsla för rätt tajming. Detta märks redan tydligt i filmen "Klart till drabbning" från 1937. Och hon hamnade ganska snart i en genre som innefattade lättviktiga komedier. Det ska då understrykas att komedi är bland det svåraste man kan uträtta inom skådespelaryrket. Kritikerna har genom åren inte alltid varit imponerade av Sickans roller även om de sällan klankade ner på hennes utförande. Biopubliken däremot, var henne trogen! Och när Sickans filmer ibland fick bita i gräset av recensenterna - var sällan hon inkluderad i det som var nedlåtande. Det var oftare ett faktum att Sickans insats lyfte själva filmen. Vidare fick hon med åren ett allt större djup i sina tolkningar. När hon gestaltade servitrisen Fanny i Ingmar Bergmans manuskript till "Lustgården" 1961, gör hon ett intryck så äkta att man blir ett med henne och filmen. Balansen mellan allvar och humor i hennes utsatta situation som älskarinna och ensamstående mor med barn utom äktenskapet är hårfin, men Sickan parerar övergångarna med fullfjädrad skicklighet. Småstadens grymma skvaller och förtal sårar henne men hon står ändå rakryggad.

Den kvällen efter att Sickan hade somnat in följde jag nyhetssändningarna på TV där de ganska frekvent betonade att: " ... en av 1900-talets största skådespelerskor har gått ur tiden." Det som dessutom var unikt med denna kvinna - var att hon aldrig levde efter sin stjärnstatus. Sickan var folklig och nästan blygt omedveten (eller ointresserad) gällande sina egna framgångar på vita duken. Men hon förlorade aldrig kraften och förmågan att bekräfta sina medmänniskor. När hon vinkade från sin balkong på Norr Mälarstrand då man lämnade huset, svällde hjärtat av rörelse. Och jag är så enormt tacksam för de 20 år som jag till viss del - fick figurera någonstans i den stora kärleksfulla cirkel som Sickan spred, likt ringar på vattnet.

                    Sickan Carlsson och Lars L, Stockholm den 3 november 2008

Kontakt

Förlag LiRaz Lidköping, Sweden forlagliraz@mail.com